KulturNyss, av med mössan. Årsdagsblaj: igår 15 mars för 55 år sedan releasades single #267 från Sun Records, dvs Jerry Lee Lewis version av Whole Lotta Shakin’ Goin’ On, mot vilken enligt John Lennon varken Beatles, Stones eller Dylan hade minsta suck, jaså jaha who gives a sht. Anyway, sprang ihop med Mr. ‘Doodley Squat James Van Eton, tonårigt Sun-inventarium och trummis med Jerry Lee Lewis och i Billy Lee Rileys Little Green Men m.m.

Han berättar lite om tagningen av Whole Lotta Shakin’ oxå så klart, click below:

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

[Privat bandning från en forntid när jag ofta(re) hängde i Memphis för att skåla med eh föra djupa samtal med stans konstnärer om livet, kärleken, döden, teatern och fan & hans mormor. Alltså för hundra år sen eller alldeles nyss, beroende på hur man ser det. Over n out.]

Good morning lazy bones, här e winterstudion live on the air, här ska åkas. The Dandridge Sisters, that’s Dorothy & Vivian plus fake sister Etta Jones (left) möter The Cats & The Fiddle in this fine weather documentary som handlar om att mer snö än så här e very onödigt, who needs more snow than this?!

– ammen det e ju otrooligt, vicket RYCK!
– ojojoj vicken utklassning, unbelievable!
– vilken rysare, titta vilket ÅK hon bjuder på
– asså det här e världsklass
– HÄRLIGT!

Hej, det är KulturNytt, ständigt på hugget. Idag är 92-årsdagen av startskottet för amerikanska spritförbudet, the Prohibition, världskänt via allsköns gangsterrullar och vanlig allmänbildning.

Under denna nästan 14 år långa hypotetiska torrperiod rådde STOPP för tillverkning, försäljning av alkoholiska våtvaror, ja ja det där vet alla.

Förgäves har väntats på ett dylikt initiativ här i bonnaland. Vi kulturälskare kräver: VÄCK med booze på krogen, PLOMBERA ölkranarna, MURA IGEN bolaget, STÄNG, FÖRBJUD, HÄLL UT!

Men nähä, döva öron all around, t.o.m. i Jönköping.

Till saken hör ju att ett förbud är blott ett förbud. Behöver inte alls drabba verkligheten. För säja vad man vill om USA:s långa torka, särskilt torr var den inte. On the contrary. Nöjeslivet blommade, Broadway-guldålder, flappers, hoofers, jazz age, badkarsgin, cocktails och allmän whoopee. Ett jävla ös.

Förlöstes rejält gjorde också gangsterlivet. Utan prohibition ingen Al Capone, Bugs Moran eller Lucky Luciano, utan vilka världen vore åtskilliga kultrullar fattigare.

Därmed till själva poängen.

Ty vad som förlöstes i nästa led var just filmkonsten. Denna, som vid slutet av 1920-talet blivit stel, styltig och pratig pga ljudfilmstekniska födslovåndor och övertro på skolat pratande, fick nytt berättartekniskt liv inte minst tack vare Warners gangsterrullar, Little Caesar, Public Enemy och dylikt.

Lönnbränning, k-pistknatter och tjutande bildäck framtvingade
kamerans befrielse från dialogterrorn och medförde ett rejält skutt mot skärpa, rytm och allmän vitalitet i berättandet.

Detta är väl dokumenterat, och inget man sitter här och hittar på. Det gick naturligtvis inte att skildra ligakrig med skådisar som har undertexten stämplad i pallet.

Men det var då det, och där. Vore kanske hög tid att kyssa dylikt ajöss även här, åtti-nånting år efter Warner. Kanske kunde ett alkoholtabu ge samma cinematiska förlösningseffekt här som en gång i Burbank.

Man ska ju lära av historien, heter det. Jamen lär då nån gång. Härmed vädjas till toppmyglarna på berört institut att snacka med politikerpolarna om omedelbart boozeförbud för vår filmiska framtids skull.

Befria konsten, bort med arty farty uppsyner från duk och ruta. Lite hoodlumfasoner innan dess får man ta.

LYRIK-NYTT
För ett poetic moment med anknytning till detta klicka nedan.

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Photo: Poeten själv efter uppläsning omgiven av hänförda kulturkoftor.

Gjorde mig fordom vissa pseudoärenden till Arkansas, men kom till Newport (storlek Tomelilla) (bluesigare förstås) bara en gång. Avsikt: säja howdy till Billy Lee Riley och/eller Sonny Burgess. Inget var avtalat, allt gick på chansning, som alltid. Och blev det inget, ja då hade man i alla fall fått se Newport, Arkansas, vilket bräcker Berlin-Paris-London any day. Nå, i Newport var Billy Lee Riley faktiskt hemma och sa come on in, så där blev det livat. SONNY BURGESS däremot var bortrest i jobbet som säljare – både han och Riley var på den tiden glömda och inaktiva som musiker, detta var innan revivalsvängen var påtänkt.
Anyway, Sonnys 1:a singel WE WANNA BOOGIE handlar om lilla Newports vilda krogliv när det begav sig. Om detta blev det snackat med Sonny under färd nyligen.

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Click above for that. Below: En senare version av We Wanna Boogie kommer några minuter in här. Bruce Springsteen är me å leker oxå.

– Den där Tintin har jag aldrig hajat. Europétunnis. Inge kul.
– Se upp, här bör man ligga lågt.
– Läste några på forntiden, påprackad av X under vår prasselperiod. Då höll man god min opportunistiskt.
– God taktik.
– Dupontarna, fnys.
– För att inte tala om en annan europeisk skitserie. Asterix.
– Nåd. Vomit.
– Jamen då spikar vi det. Ska detta läggas ut?
– Kanske. Inga namn bara.
– Nä, vem vill åka på en propp i onödan. Vi kallar henne X.

30 oktober är intressantaste dan nånsin i Malmös historia. LOUIS JORDAN var nämligen i stan denna dag för 38 år sedan. Bakgrund: Jordan & hans Tympany Five var – tillsammans med Duke Ellington, Miles Davis, Keith Jarrett mfl – bokad till jazzfestivalen i Berlin där han gjorde stor succé. Av bara farten blev det några snabbfixade gig, Montmartre i Köpenhamn (förstås), Århus, och i Malmö, där Jordan försov sig och nästan kom sent till spelningen på Swing Inn. Saxen tog stryk i transporten också, så i Malmö blev det till att lira på lånad altsax. Vems då, tro? Har detta utretts ordentligt? Finns vittnen? 30 oktober alltså. FLAGGDAG!

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Click the player för lite surr med BB KING om LOUIS JORDAN.

*********************************************

Varför ställer inte såna som Frank upp i Idol eller vafan det heter? Då hade juryn kunnat bli rejält rundtossed, och det hade varit kul.

Jamen HARMONICA FRANK FLOYD skulle ju ha fyllt 103 häromdan. Här ska firas, let’s party!
Frank var en äkta entertainer, ingen fcking product. Föräldralös analfabetunge på luffen, som kom att stå med gitarr i gathörnen för att locka suckers till ambulerande medicine shows, denna avkroksamerikas fina entertainmentform som erbjöd buteljerad bluffmedicin med garanterad bot mot allt från håravfall till kramp i stortån (“grows hair on a door knob in 30 minutes”). Och promillebetingad yrsel därtill.

Åsså blev det ett par tracks (early 50s) i Sam Phillips studio (som blev Sun), innan Frank försvann i åratal. HERE’S FRANK under the influence of SWAMP ROOT (1951)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

and Sam speaks a few words about him too (©Nattsudd).

Därefter blev det luffen ett par decennier till. När han återupptäckts hälsade jag på hemma i Ohio (1978). Lite brevväxling hade redan inletts (se ovan). En minikarriär följde några år, tills han dunstade för gott 1984.


Sam Phillips talks about his favorite wolf, Chester Burnett, och hans ’soul-searching ability to communicate his song to you’ (from one of my visits in his home). (Don’t know Sam Phillips? Start again from go.)

SAM on THE HOWLIN’ WOLF, 101 today:

Och där sitter en ung BB King också, och ser städad ut.

– ‘allo Drüsselhafen, ‘allo Murmansk
– HIER ARE ZE VOTES OF ZE NATSUD JURY
– Quatrevingtneufsacrebleucinquante points!!

– vafan hör ni inte vad jag säjer, FEL LÅT VANN, tvätta örona